Till er.

Jag e ledsen att jag inte hört av mig så mycket. Att jag inte umgåtts så mycket. Att jag inte pratat så mycket.
Men jag orkar knappt prata , umgås eller ens höra av mig.... Jag e fast i min lilla bubbla...igen....
Jag har isolerat mig en del... igen.
Fast jag hoppas ändå att jag ska kunna göra det utan att ni undrar varför jag inte hör av mig. Utan att ni tror att jag skiter i er.
För det gör jag inte....
Jag e bara för trött för att orka med dagarna som jag borde...
Nånting närmar sig, det e en smärta som alltid finns där men som e mycket större just nu. En saknad. Ett trasigt hjärta. En trasig hjärna....
Förlåt mina älskade vänner. Jag hoppas ni kan förstå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0