P

Allt började så tidigt, jag va nog 15 år, den där sommarkvällen. Det va då allt startade... även om det tog långtid innan det fortsatte igen så va det ändå där det började.
Du vet när man verkligen tror att nånting e meningen... Att det SKA va så !
Det e så det har känts. Men nu när man ser tillbax så antar jag att det nog inte var meningen... Det va nog meningen att det skulle börja...o fostsätta. Men tydligen va det inte meningen att det skulle bli så i slutet..
Så många år, e det bortkastad tid ? Eller behövde jag känna såhär ? Varför i sånna fall ? Känns onödigt... men ändå inte. Eller e det bara svårt att släppa sånna saker för att det blivit nån slags vana ?
När något som funnits där så länge helt plötsligt upphör..
Sen undrar man om man hade berättat vad man tyckt o tänkt, om det hade gjort någon skillnad. Vad hade jag sagt ? Vad hade du sagt ? "Du skulle bara veta" Det e sånt som ekar i skallen.
Men även om det e som det e så kommer jag aldrig att glömma. Det kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
Det har en plats där långt inne i min trasiga hjärta. "The promise" ja... det e just det.



You had me from Hello

I Love You, Goodbye...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0